Psykodrama kan definieras som gruppterapi med användande av dramatiska metoder. Dess skapare, JL Moreno var en outtröttlig uppfinnare av metoder. Man brukade skämta om att det fanns ingen ny metod, som Moreno inte redan hade funnit upp. Metoderna har också spritts och fått stor användning inom andra terapiformer. En av gestaltterapins grundmetoder, ”den heta stolen”, liksom delar av kognitiv terapi, transaktionsanalys och Hellingers ”Familjekonstellationer ” innehåller psykodramatiska fundament.

Texten nedan är en beskrivnng av de allra vanligaste psykodramateknikerna. Tycker du texten är begriplig?
Maila gärna din reaktion eller ta kontakt men någon angiven kontakt på annan plats i hemsidan.

Rollbytet

är den teknik, som skiljer psykodrama från alla andra former av rollspel. Att byta roll med en annan person och se världen och sig själv genom dennes ögon skapar insikt och empati och demaskerar projektioner. Rollbytet är också viktigt för att värma upp hjälpjag till att spela roller i protagonistens drama. Att byta roll kan kännas mycket lätt och ge nya insikter eller kan vara förenat med svårigheter, t.ex. om man ombeds byta roll med en fiende eller till en osympatisk roll men är kanske just därför extra värdefullt och utvecklande.

Dubbling

innebär i första hand att ett hjälpjag lever sig in i och identifierar sig med protagonisten och dennes känslor och tankar och sedan uttrycker det dramatiskt på scenen. Det kan vara till hjälp för den dubblande att imitera protagonistens kroppsliga mönster för att bättre sätta sig in i dennes känslostämning. Dubbling kan användas på flera olika sätt, som stöd för protagonisten i en svår situation eller för att belysa inre motstridiga känslor.

Spegling

ger protagonisten möjlighet att utifrån se den pågående scenen medan ett hjälpjag går in i hans/hennes ställe. Från sin observerande position får han/hon en bättre överblick över situationen och kan se vilken eller vilka roller som leder fel och vilka som skulle behöva bara tillgängliga. Utifrån denna insikt kan han/hon gå tillbaka in i dramat och pröva en ny roll. Spegling kan också användas för att ge protagonisten en insikt om ett mindre adekvat beteende som han/hon ej är medveten om. Ett hjälpjag karikerar då protagonistens beteende. Detta senare är ett bra exempel på en metod som måste användas med försiktighet och inkännande för att den inte skall upplevas som sårande eller kränkande.

Konkretisering

innebär att något annat än en människa, t.ex. ett icke levande föremål, ett begrepp eller t.ex. ett symptom sätts i roll på scenen som dialogpartner. Liksom i sagorna kan man ge djur och föremål förmågan att tänka, känna och tala. Protagonisten får möjlighet att föra samtal med eller vara i roll som t.ex. sin huvudvärk, sitt sovrum eller ett träd i skogen.

Det finns ytterligare ett stort antal tekniker såsom psykodramatiska intervjuer, soliloquis, användande av sidorepliker etc men vi hänvisar till gängse psykodramalitteratur för en mera fullständig framställning. En mycket komplett sådan finns i Ann Schützenberger´s bok ”Psykodrama”, utgiven på Prisma. Den är sedan länge utgången från förlaget men finns antikvariskt och kan lånas på biblioteket.